Slitna, tröga händer
sitter på en stol...
En kratta utan tänder
och våren utan sol.
Och utanför ett fönster
spelas det fiol;
Fast regnet öser ner...

Ett mönster utan mening
och saknad utan tro...
Räknar med försening
- Inget får bero.
Utpå det öppna vattnet,
i båten vill man ro!
Fast regnet öser ner...

Med minnen utav aska
från eld som brunnit ut...
Benen var väl raska?
Visst var det bra förut?
Då sken väl alltid solen?
Och allt blev bra till slut...
Fast regnet öste ner...

Och under mörka klippor
när allt är mörkt och kallt...
Där ser man bara sprickor
och ondska överallt.
Och torkan blir allt längre
- som gud har anbefallt.
Fast regnet öser ner...

När raka stigar svänger,
gryningen står klar.
Besinningen förtränger...
Rätt är varje svar!
Vi glömmer allt vi visste;
Bildar udda par.
Fast regnet öser ner...

Om tiden är den rätta
och man har fått en kyss;
Vingarna är lätta!
Gott är varje hyss!
Ser fyr i horisonten...
Lyckan hördes nyss.
Fast regnet öser ner...

Men slutar fågeln kvittra
och dagen blivit grå;
Om flickan slutat fnittra;
Minns du ändå, då?
- De smekande små kyssar
som du fått smaka på?
När regnet öser ner...