Ja, tiderna förändras hela tiden.
Och sånt' som varit nött har blivit sött...
Fast ännu äro allt det röda rött.
Och alla vet att "starkast vinner striden"...

Ja timmar lämnas bakom oss till dagar,
Sekunder och minuter blir till år
- och detta påstås riktigt läka sår...
Men tidens tand - den sällan oss behagar...

Och stunden som vi är i detta nu
- att supa in den verkar va' tabu...
Vi borde kanske blicka framåt mera?

Hur tolkar morgondagens nya vänner
de tankar som jag skrivit ner och känner?
På sådant står en annan och fundera...