Vi möttes efter att ha pratat i cirka ett halvår.Du kom ner till mig och jag möttes av hela din förtjusande existens. Du var precis så som jag hade förväntat mig och din doft var ljuvlig..som i brevet du sände. Jag fick hålla din hand, fick kyssa dina underbara försiktiga läppar och drunkna i dina blå underbart snälla ögon. Dina händer var så varsamma på min kropp och det gick som ilningar inom mig av varje beröring du omtänksamt gav mig. Då detta inträffande ville jag bara att tiden skulle stå stilla, ville ha dig tätt intill ännu mer. Tiden gick för fort och jag vet aldrig om vi ses igen. Ensam i min säng kan jag med slutna ögon återuppleva vad som faktiskt hände den där sista soliga söndagen..Din hand i min, längtande läppar möter varandra.Tillsammans på en parkbänk i solen. Händer som är som gjorda för varann flätar in sig i varandra..Mjuka, varsamma och ömsinta. Det var underbart-du var underbar. Detta ska förevigt bli ett ljust och mycket lyckligt minne i mitt liv-Vem vet kanske blir det du och jag en dag..Om ödet tillåter och våra vägar möts. *Så söt du är*