”Du behöver börja lära dig dansa”, sa mamma till pojken, som snart skulle bli yngling.
Och han kom till Annie Prechts Dansstudio. Det var många ungdomar med på kursen och några var från hans skola.
Man fick öva vals, fox-trot och tango. Man fick lära sig att bjuda upp, bjuda damen armen och eskortera henne ut på dansgolvet. Man fick hålla om en flicka. Komma nära. Känna hennes kropp!
Pojken lärde sig snart. ”Du har talang!” sa Annie Precht. Och han älskade att dansa. Han älskade dessa varelser han dansade med. Särskilt de som kunde sväva som han.

Mor hade varit noga med sin uppfostran av pojken. ”Du skall veta, att en kvinna alltid vill känna sig uppmärksammad. En man skall vara förekommande. Och man får aldrig –aldrig!– slå en kvinna”.
Pojken fick lära sig att en kvinna var nästan som ett heligt väsen. ”Och så får man aldrig göra något med henne, som hon inte själv vill”.

På danskursen fanns Eva. Pojken tyckte bäst om att dansa med henne. Hon var inte snyggast. Men hon rörde sig mjukast och hennes ansikte log mot honom.

Efter kursavslutningen drömde han om henne. Formade sin kudde till två bröst, som han höll om med sina händer. Och så borrade han sitt ansikte in i kudden, in mellan Evas små bröst.