När naket & vaket
           går hand i hand
                    lyfter vi taket
                  glöden blir brand 
                   
     Min själ står i lågor
         jag brinner av plågor
          för du håller inte handen
                     jag räcker ut mot dig
                           jag sträcker mig ut
 böjer mig baklänges och faller tillslut

             Fantasin fångar mig i fallet
           Jag har blivit bra på att landa mjukt
         Det är lätt att låtsas i trasiga speglar
        Världen vilar i glömska
       
          Det är först när jag vaknat ur min kokong     
            Som jag klär av mig mina manér
               Och visar världen min sanning 
                                
                    

   Medvetenheten är inte alltid magisk
      Och med skräckblandad förtjusning                                  
         Accepterar jag att jag är sårbar & mänsklig

                                       
                 sårad men full utav kärlek
                      rädd men nyfiken
                         engagerad men ointresserad
                              bunden men fri
                                 så mänsklig som det bara kan bli