Det fanns ingen ork där.
Det fanns inget rum och ingen tid.
Det fanns inga tankar och inga känslor.


Jag levde genom andra och lät dem visa vägen.
Deras "du borde" blev mitt "gjorde".
Lät mig ledas till leda.
Slutade att leva.

Det sägs att sömnen är dödens kusin.
Jag sov i sju år sju månader och sju dagar, sedan sträckte jag upp armarna och plötsligt var det som att själen fick armbågsrum att andas.
Andas igen.