jag minns när jag var liten
det där klätterträdet
att jag alltid varit en fegis
men på något sätt klättrade jag upp för det där trädet ändå
och ja det var väl idiotiskt
för när jag väl var där uppe
trodde jag att jag skulle dö
det var så jäkla skrämmande
samtidigt som det var så jäkla fint
trots att jag trodde att jag skulle gå under
och trodde jag var fast där förevigt
så var det väl värt kicken
av att känna sig mer levande än någonsin

precis så känner jag nu, så förbaskat jäkla skiträdd
men det är väl värt kicken av att känna sig
mer levande än någonsin