ljuger för mig själv om saker som "jag är redo nu"
packar väskan med luft

även fast jag säger att jag har en mogen syn på kärlek
och att jag är beredd att ta mig in i något
tar jag aldrig initiativ
det flaxar inuti min bröstkorg
och orden fastnar någonstans mellan min strupe och tunga
jag hinner hindra mig från att skrika vad jag känner för dig
kan aldrig avslöja min största hemlighet

det vore en skam att skrika
för jag har varit tyst i hela mitt liv
men du får höghus att stå i lågor och lämnar tsunamis i mitt förstånd

i mig växer saker
som inte existerar på riktigt