Ibland
sätter tillvaron
hjärtan i brand

tillfälligheterna synes avgöra
huruvida lyckans strida strömmar
står kärleken bi

eller om det blott blir
att åter vakna
ur vackra drömmar
till en verklighet
fylld av saknad

Ibland blir det där
vi benämner som slump
och intet annat

något oundvikligt förbannat

en alltför konstant
normalfördelad klump
i magropen

någonstans
mitt emellan
nu och då
på vägen
mot framtiden

Solens värmande strålar
må nära hoppet om
kommande vårar

smärtan i själen
släpper ut otröstliga tårar
släcker
det hopp
vårsolen väcker

Allt som bli kvar
är permafrosten
under den tinande tjälen

Balans
- Vad är det?

En arytmisk dans
mellan det som inte kunde bli
och det som aldrig fanns?

Våren är äntligen här
och vem vill väl inte
få känna sig älskad och kär?

Likväl
det gör ont
i väntan på
att den vi söker finna
möta få

Livets makt och gåva
att mena oss väl
mer än av en slumpens tillfällighet

känns ibland
nog så svårt
att inse och förstå

när värklighetens
normalfördelning tränger sig på








©Peter Stjerngrim