Luften är fylld av tvivelaktig magi
och min hud verkar finnas
Inskriven i ditt rörelsemönster
för någonstans
Redan vid dörren
började dina ögon fumla
och
Fastna i mina

ett plus ett är lika med två
Men jag är negativ och
lyckas alltid radera
Den som borde ha
gjort mig hel

Men klockans visare har
aldrig rätt och
Tiden springer ifrån mig
Hjärtat tickar och
inre explosioner töjer mig till
Bristningsgränsen

[Dina händer var aldrig där
och jag fortsatte falla
När världen stannade upp
i väntan på att ditt hjärta
Skulle dyka upp bakom
nästa hörn]


Musiken vi spelade
Den som du sa
Pulserade i takt med våra hjärtan
Jag kan inte
lyssna på den längre
jag tänker bara på dig

Det stör mig
stör mig så förbannat
För jag brukade ju älska att
vråla itakt med dom
Medryckande refrängerna

Men så brukade jag ju också älska dig