Min vandringstid är lång och svår
Jag har upplevt
att allt är förgäves
Jag har gråtit mycket
i min inre tystnad
Jag gör som lärjungen Petrus
Jag ger mig ut och fiskar

Då får jag se någon
som står på stranden
Det är Herren
Med den uppståndne för ögonen
fattar jag nytt mod
Jag tar min vandringsstav
och Herren lotsar mig
igenom bränningar och skär
Till sist får jag kasta ankar
på evighetens strand
Då står Herren där och säger
Kom och ät
min trötte vandringsman