Balustrad i ett lågt räcke. Jag visste inte mycket om din otroliga vidskeplighet. Och din önskan. Du var fortfarande en flicka som skakade med foten under bordet. Jasminextrakt i några överflödiga kilon. Vissa av de andra skådespelarna var för mycket, och lämnar hemlandet på grund av rädsla, inte kärleksrus.

Central bros illaluktande dimma, där umgicks Pablo Picasso, som vi kallar vår vän konstnären. Adrenalinet man får efter att ha spytt. Han är en erkänd vinkännare. Policii. Han såg en kvinna med gult hår skjutas. Är i den rågblonda rapsen.

Belugakaviar och Dijonsenap på mackan. Konvitska 14 vid St Ursula Kyrka. Och dörrarna till mataffärerna öppnas. Vad tycks om mina egna målningar? Tittar helst inte på dem. Örhänge med korp med något i sin mun, en kärna, gyllene staty som kan tigga. Båda var hämtade ur verkligheten, och Doctorows död.

En tjeckgjord ŠKODA, mannen lutade sig ut. "Behöver du taxi?". Svaret var kanske. Ruzyne, hette den flygplatsen. Jag minns när han stod i alléerna och väntade och folk kom ut från folkfesterna. Naiv gästturist bland vanliga och riktiga, som inte väcker uppseende. Ett tomt hus nära dig. På den här tiden fanns mynttelefoner som stod som baracker i vartannat gathörn där jag bodde, och skapade intresse. Jag hoppas att det kan skaffa mig pengar, och soppa i bilen.

Den tjeckiska taxichauffören bar nu en puffra och Yulya lösgjorde sin minnesanteckning. I labyrinten öster om borg, torn. Värden rabblade upp vad vi körde förbi, han pekade ut attraktioner och pekade ut mig som om också jag var en "attraktion". Jag minns hur speciellt det kändes. Livet hade varit grått i skugga av asfalt och snar vinter, spänd och nervös var jag när vi stod där, avklädda.

De omringande träden var kala, turkos koppar. Och floden var bakom oss. Det stank av bensin, picknick. Där åt vi i sweatshirt banansalladen och krabbgrädden, och snart var pälsen över och en skiva var så dålig att... jag grät. Vid en strand fastnade bilen i lerig sand som inte hade frusit. Bilen var tung, Yulya puffade på och spydde upp sin mat. Den jag har nämnt.

En rad av orangea koner vid trafikskolan, erfarenheterna från ekonomisk linje delade vi. Utgången markerad Divoka Sarka och in dit körde vi till Stoke. Det är ett onanitips. Vägen Evropska tog slut intill sandbanken. Och vi ringde från nära ett naturreservat på väg ut ur Prag, vi hade också ringt från bron, och sade hur vi står standby, take care!

Jag kan gå med på att mycket har hänt sedan vi senast talades vid, det fanns utland till öster och väster. Det har kommit så kärleksfulla inkräktare på våran mark, som jag ville utforska. Klara på ön, Khamsi, andra har utvandrat. Tog reda på mer om tjeckiskan, det var ett svårt språk som gjorde våra kvällar till biljard. Vi spelade biljard i terminal och det här landet har aldrig varit Ryssland.

På allvar går timmar och minuter när man var där ute. När jag lämnar mitt tjusiga liv en stund och går det ännu är småljummet och öronbedövande. Utan sol och måne i smakerna men med koriander. Dämpad av molnkuddar och ett rått och romantiskt liv.

När december kommer vill han göra sig fin och går efter vit sidensärk, han behöver stav och ett brett rör. I den här staden som han lämnar till The Ripper, The Dream. Men så kom aggressionen, stormtrupperna, förolämpningen.

Ser från ön, från öster och väster ser han fönster, kyla blåsa upp och hur snö och hans drog börjar att blåsa. Att han tappar koncentrationen, blir enormt upprörd i träto. Nöden krävde handling. Jag kan se från mitt klagande vindsfönster i ett hörn förutom figurer som kommer ut från träden, den sammanbitna och edsvurna kyrkan de kommer från.

Det är något speciellt med den här ön, jag älskar den, men kan inte stanna. Och undrar hur många på denna kyrkogård som var självmördare och vad de använde för metod. Var det också han som hade plågat dem? Denna morgon händer mycket och jag hittar tingestar i dagbladet, han tar bladet från munnen och sade något jag genast glömde om frukostens salladskrabba, var det en bakteriehärd? Jag förstår att hans ord var ett experiment. Han såg oss som komiker i sin pjäs. Han var något, en högt uppsatt, trodde han. Befrielsen var nära.

Han såg så brydd ut där i parken. De jag mötte nosade i evighetens kalk den dagen. Allvar? Allvar. Vitkalkade ögon maskerade han i skuggor från gröna mönstren i murgrönan ännu. Och ser in i sidan av ditt ögas bjälke, där är bjällror, stearinljus, julstjärnan. Kommer tillbaka lyckade... lämnar själva rummet... tv-tittaren ryggade tillbaka!