Jag går ut från mitt hem, min borg, mitt palä,
tar hissen ner de fyra trapporna,
går de nio trappstegen ner till den dubbla porten
öppnar den första dörren, sen den andra
de e så tunga att jag måste ta i med all kraft...
och där ute slår värmen emot mig som en varm kär kram
och solen lyser upp mitt plågade ansikte och säger:
Du kommer att bli bättre, jag värmer dig med mina strålar
lindar in dig i mitt ljus, låter dig omges av kraften från min energi
och jag känner den värmande strålande energin, uppfylla
hela min kropp, min själ och sprida sig till minsta atom,
och jag känner mig som en liten del av vårt enorma universum.