fiolläraren anlände lagom vid arbetsdagens slut för att hjälpa mig sortera sakerna. han gick igenom alla lådorna i skrivbordet, smakade på vaniljbullarna, satte sig som en undulat på axeln och kvittrade goda råd. jag kom själv på att jag borde ta hem några av bullarna och den bästa fiolen, och låta de andra vara kvar.

fiollärarens dotter, som stannat hemma och hjälpt maken, hade varit betydligt mer påstridig. hon hade burit ned en säng i källaren, som enligt makens åsikt inte alls skulle bäras ner i källaren.

på sommarlägret hade maken redan inlett ett förhållande med en annan lägerledarinna, men jag kunde fortfarande inte glömma honom. vi låg tillsammans ibland på madrassen när bara lägerbarnen såg. hans rådjursögon hade antagit en djupare brun ton. inför de andra kvinnorna låtsades jag om ingenting. 

sista kvällen spelade han med barnen vid lägerelden och kom hem sent. barnen var frusna och ryckte åt sig alla extra filtar så att jag blev utan. jag mötte rådjursögonen och bad tyst om att få krypa under makens täcke. han tvekade, stoppade om mig och sade att han inte kunde lova något.