Jag skriver till en kille på Tinder att jag är ambitiös, rolig, smart och förtjusande och han svarar att haha, smart och förtjusande, det är inte många som skulle våga skriva så om sig själva. Jag tänker bara, their bad.

Jag bakar gluten- och laktosfria hallon- och citronmuffins och de blir inte ens brända i botten fastän jag har gasugn.

Jag går på jympa medel-pass och sjunger med i musiken, ler med hela ansiktet och skiter blanka fan i om någon tycker att jag inte beter mig som en normal svensk bör göra.

Jag har inte legat med någon på två månader och det rör mig inte i ryggen.

Jag köper vita sandaletter med klack och utsvängda byxor som magen kan andas i och konstaterar i provrummet att jag råkar se ut som en Victoria's secret-modell utan att jag någonsin har haft det som mitt mål.

Jag äger min lägenhet igen och dammsuger golven med samma varsamhet som om jag smekte en kind alternativt slog någon på käften.

Jag umgås med Elin flera gånger i veckan och kommer att tänka på att mitt liv nästan liknar Patrick's liv i Looking, fastän han är en han, homosexuell, bor i San Fransisco och enbart existerar i en tv-serie.

Jag rockar jobbmöten med anrika kulturinstitutioner och skakar hand med diverse näringslivstoppar, mina blott 24 år till trots.

Jag ser rakt in i en främlings ögon när dennes blick möter min på tunnelbanan och håller kvar den en lång stund för att sedan vika av med ett förnöjt leende.

Jag dansar storartat över mitt vardagsrumsgolv, i salarna på akademien och längs trottoarer på stan och drömmer mycket ljust om framtiden. 

Med andra ord;
Jag har nog kommit över dig.