ensligheten gräver upp rummets skynke
och pixlarna av olja viskar gallskrikande
till varandra om ostars och klädnypors tillgjorda gemenskap

maskinisten spolar ut kåkstäder på rak eller amputerad armé
apartheidekot tar stryptag på tvålen
inuti fritösen

nu får superlativerna äntligen
vila sina urgröpta kranier
på kuddarnas vågor
och vända blad

och lamineringsapparaten i dina hälar
markerar dina ögonhalvor
med kryckor

jag var på vippen
att använda dina gäspningar
som godis i alla former och smaker
den kvacksalvande bölgrinande charlatanen
sprattlar krampande och kremerande i palmerna
medan fåror av bastoner
evolverar