Du otäcka svarta monster som äter min kropp
jag undrar, varför ger du aldrig opp?
Du gnager och biter sliter och drar
men alltid finns det en liten oäten bit kvar.
Varför kan du bara inte ge upp och försvinna
jag är ju trots allt bara en medelålders kvinna

Låt mig få leva mina sista år utan att våndas och lida
låt mig få lyckan och kärleken stilla bida,
känna att kroppen och tankarna följa varandra
när jag så småningom ut i det okända skall vandra!
Ge mig den lilla glädjen snälla du
och vet att jag blir lycklig i detta nu!