fyra kvinnor i en skåpbil halvfull med vatten styrde sin väg genom bergslandskapet på ön. vattnet var ljummet, men vi fick hålla ett öga på barnvagnarna så att alla ungar hade näsan över vattnet. särskilt viktigt var det med den lille vithårige, som var barnbarn till maffiabossen. han styrde ön med järnklo och stålgrått huvud och skulle aldrig förlåtit om hans sonson förolyckats.

under festivalen hängde vi upp banderoller i hamnkvarteren, där det stod KVINNORNA SKA SEGRA. vi plockade snabbt ner dem igen när maffiabossens bil blev synlig i trakten.

festplatsens scen var färgglad och hal. det kändes lite som att gå på en halvuppblåst luftmadrass. det fanns inga utrymmen bakom scen, så man fick gömma sig i ett skjul bland pinjeträden och vänta på signal för regissören för sin entré. första gången fick jag så bråttom att jag kom in med ett svärd i stället för en stråke i handen.