det bara blev så

natten hade fallit klart

och tiden hade

på något märkligt sätt

gömt sig

i den tickande texturen

vissa veck i det som sker

är som omöjligheter

i klart ljus

som eftertänksamheter

långt där bakom

det som fortsätter

det finns leenden

som nästan äter sig själva

när natten närmar sig

och det som lägger sig

i det som är i födelse

är det som slocknar