den monotona värmeböljan
inuti kokugnen
är miraklet
i det solstekta
petroleumfältet

jag bäljer i dig
okunskapens källa
appendixet grottar ner sig
i stjärnorna och torkar ut
den mytiska gröna nattsynen

polyfonin
den vrålar fram
bara en ynka tondöv

burleskt krälande vidunder
vill jag kalla dem
dessa miljonskaliga insekter
vattensprutar fram sitt stinkande
av kylan rykande
kväveblod