Jag drömde en dröm
Som började så bra
Jag hade en gård
Som jag alltid velat ha
Planterade löjtnantshjärtan
Borta var äntligen smärtan
Kände mig hemma till slut
Men då bröt förstås helvetet ut

Någon byggde en vägg där
Så solljuset inte kom in
I mitt växthus, min egen sfär
I hela den värld som var min
Tror fan det att sinnet rann
Vem? Min sen decennier frånskilde man
Han kände sig tvungen att skyla
Mitt växthus från faror och kyla

Varför hade han trängt sig in
I MITT perfekta liv
Helt naturligt så rann mitt sinn
Liksom de grövsta invektiv
Då hade han mage att protestera
Och mina känslor konfrontera
Det skulle han aldrig ha gjort
Alla minnen kom SÅ fort

Jag vaknade med knutna händer
Och en avskedsfras brann i min mun
Zebran har permanenta ränder
Även om bollen är rund
Jo, det var ju drömmens bud
Och avskyns ståpäls på min hud
Instängda i skuggan blommorna dör
Det ska jag minnas, att akta mig för