Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Timglaset var överjävligt noggrant

I en allt högre fart går åren i frånvaro av oss
Vi kommer att kapsejsa, drunkna tänkte jag då
Utan att veta alla år framför tänkte jag så

Mitt i kärleksruset tappade vi andan
Timglaset var överjävligt noggrant

Vi dog någonstans mittemellan kyssar och gråt
Sista natten ville vi inte sova
Solen höll oss vakna
Ångesten grävde hål i våra kuddar
Tårarna gjorde fåror som bara vi ser i våra ansikten
Spegel du ser och du vet

Aldrig
Mer
Vi




Fri vers av sunnanvind
Läst 558 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2015-05-20 19:21



Bookmark and Share


    JJ VIP
Otrolig nerv i texten! Tydliga kända känslor! Stor applåd! Mvh. JJ.
2015-05-30

  Ronny Berk
"spegel som ser " känner jag som god poesi ...
2015-05-30

  Lars Hedlin
Mycket bra skrivit!
2015-05-21

  Blåbäret
Gillar det råa och krassa i rubriken.
Allt har verkligen sin utsatta tid och därigenom skall vi vara levande, trots sorgens inramning.
Tror jag ska sluta räkna...år alltså. Det som är erfaret lämnar sina spår, inristade.
2015-05-20
  > Nästa text
< Föregående

sunnanvind