Det bittras

innan gryningen finner sin dagg
och efter det att daggen druckits

(Kunde ändå aldrig lindra nätterna
därinne timmarna sträcktes till särlan
medan facklorna oömt sökte efter Ljuset)

Livet sökte (lämna mig)

medan solen stilla släckte sjöröken
vid stillatigande rönnen över bäcken

Livet kommer (älska mig)

i vissheten,
i violernas vajande skogsskuggor