Röda linjen
Gammal tunnelbanevagn och den skramlar och luktar

Vet inte om det är eftermiddagsvinet
eller verkligheten
som ger mig tanken:
det är nog dödsdömt.

Morgonen efter
Promenerar nerför backen
Musik i öronen men jag antar att fåglarna kvittrar för träden är gröna nu

Det var bra igår: spelade Uno och skrattade åt Modern Family och du höll om mig och jag kliade dig i håret.
Men sista meningen innan du går på morgonen
är:
kanske.

Därför gråter jag när jag går mot Axelsberg
villor på ena sidan fula lägenhetshus på andra
Folktomt.

Röda linjen igen
Folkfullt och det är mulet så mina tårar syns
Läser Metro i ett lönlöst försök att tänka på något annat

Gröna linjen Slussen mänger av skolbarn
tar en annan tunnelbanevagn
här kan jag gråta nästan ifred

Lägenheten:

Tänker igen
utan eftermiddagsvin
att det
(nog)
är
dödsdömt