det finns en tid i tiden

en dörr inte många känner till

en lekpark utan barn

träden vreds sig långsamt

i den fuktiga jorden

fåglarna hade tystnat

blå himmel i svalt avslut

vinden hade lagt sig

det var kväll

”jag älskar dig” sa hon

det är det

som skrämmer mig 

kärleken överlever inte

den vandrar bara vidare

bland de som är kvar

jorden vet inget mer

syrenen doftar

och du minns minns

”se mig här” sa hon

och plötsligt var hon borta

i någon annanstans

det finns bilder i bilden

fönster

du gärna vill öppna