Vi pratar, försöker överrösta, så vi skriker.
Det strömmar musik ur källorna och ur din mun.
Sanden skaver imellan tårna, jag vill duscha,
men vi fortsätter. - Det är inte långt kvar, och du drar ett bloss.

Gassande sol kastar svarta märken över vägen.
Att undra om inte världen snart exploderar och om månen
är gul eller vit eller vad som helst, känns likgiltigt.
Befriande, mitt hår kommer vara så trassligt efter vinddraget.
Jag kommer ha ont i mungiporna av alla leenden,
jag som skrattade extra mycket åt din immitation av
Jim Morrison på biltaket, jag drack av kranvattnet och kisade för att se.

Kvällen faller och alla ljud tränger sig inpå, jag blir rädd men är
tyst och koncentrerar mig på ljudet av däcken mot snabb asfalt.
Betraktar din profil och dina tankar om fan vad skönt att dra,
och skönt så jävla härligt.