Man kan knappast tro att den sunkiga lyan tillhör
Försvarsadvokat Malmberg.
Golvytan (den som inte är täckt av gamla kläder, cd-skivor,
kondompapper, förra årets DN-tidningar) är på 120
kvadrat fördelat på sovrum, vardagsrum och en rymlig hall.
Köket har öppen planlösning där han även har sin dator och
sina arbetsmappar.

Denne 26-årida övre medelklass-människa har perfekt jobb,
sitt charmiga yttre och en generös samling med onödigt receptbelagda piller.
\"Ibland kan jobbet vara bra att ha\", tänker han.

Sedan 3 år tillbaka är han ensamstående förälder
till ett barn han aldrig träffar.
Förlossningen var tragisk, mamman fick depressioner,
men så tråkigt, tog sedan livet av sig.

\"Men inte kan du vara ensam med flickan Johan lille,
hon bor hos oss tills du kommer över det här\"

Malmberg hade suckat tungt åt sina föräldrar,
inte orkat annat,
och låtit dem ta hand om Gabriella.

Under de tre åren hade han tjänat pengar till ett oberoende liv,
köpt horor i Thailand, räddat många svin ur fängelse samt
skickat ett vykort till sin dotter.
Det var väl ingen idé att hälsa på någon som inte visste
vem han var? Nej, då var det bättre att vänta några år.
(han skulle börja bry sig när det var dags för utbildning,
självklart skulle även hon ha ett bra välbetalt jobb,
ett sånt som ger magsår och social kompetens med iskyla)
Men det var många år kvar.

Han vände sig om i sängen och somnade om,
utmattad av livet, gårdagen, och framtiden.