En dag befann vi oss i det talrika landet och om vi pratade var det på barer. Själv var jag på Prags flygplats och såg detta via telefonmanicken. För att VI VILL HA RÖDVIN. Eller så var det en cafeteria där jag dricker Evian. Siri var en ganska känd person. Men då brydde man sig tydligen inte.

Så kramar Klaras hand om mitt finger när vi ligger i hennes säng, hon i saknad efter en man. Hon fick mig att slappna av nära Vltava i den lägenhetens bröderna Grimm. Finrum och hon satt på katedralmöbler denna gång med ett par robusta stövlar. Innersta funderingar hade svårt att ta fart, man var lite borta. Jag var vissen, ointresserad, och det var efter att hissen hade spottat ut oss.

Minuterna går i landet efter.

Jag kommer också att tänka på en tabbe jag gjorde. Min skräck är att Khamsi har Internet. Att Khamsi följer med. Kors och tvärs över floden (över broar) och en sjöman hänger upp ett mörkrött kors av död glöd som är flera meter efter att ha funderat i de banorna. Har sökt 4:13 omslag och skäms så över det. Har sökt Nosferatu som jag skämtsamt kallade honom nästan hela kvällen, jag vet inte vad han gör längre.

Nattens väldigt snabba tankar. När jag kommer att tänka på honom, glad, nedstämd. Men då snurrade allt bara fortare och fortare och jag gick till Studenthälsan som hänvisade till psykakuten. Ingen där. En obemannad reception, en dörr in och småle. Och släckt väntrum.

Alles ist gut.