det finns sommarsnår

ogenomträngliga buskar

i sluttningen där det mesta

faller som utan vidare

och tidlösheten

mest är som

något utan prestige

tillåtande i fall

mot det

som oundvikligen

är i rörelse

tinktur och nymålade hus

några hastiga andetag

i näsduken

är allt som krävs

när solen lutar sig

mot eftermiddagens

pågående

i det som syns

andetag andas i grönt

synen är i grönt

en helt vanlig sommardag

studsande mitt i veckan

mitt i det som

måste hinnas med

brinnande kärlek mitt i

det uppfattade