Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Repris. Sagan om pojken och båten; om det som kanske hände en stormig natt år 1966


Pojken och båten


Himlens vrede;
eldstungor och vrål
Dånet fyller
mörkret
klart lysande nu
alltför farligt

Havet piskar
fradgande vågor obarmhärtiga
mot stenbumlingarna, stranden
Bara vatten överallt, och
hela tiden himlens raseri

Pojken och båten
långt ute i vågorna
En åra vänds
vattnet svart och
båten tung, ovig

Längre borta (långt dit ännu)
land, ett större mörker
Himlen
eldröd, randig, flammig

ett svagt sken, milt
Bortom väntar flickan,
mjuk och smeksam,
len

och

vid stranden viskar
vassen, viskar
viskar, sover sen




Fri vers av Mia Bergenheim
Läst 260 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2015-06-12 22:47



Bookmark and Share


    orgelspelaren
Sköna, fina rader med djup mening och oväntade vändningar hela tiden. Så här skulle jag vilja skriva själv. Viket underbart slut: "och vid stranden viskar vassen, viskar viskar, sover sen".

2015-07-27

  Ronny Berk
naturen och människorna, ja !
2015-06-13
  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim