För att ingenting jag gör,
kan jag göra bra
Och ingenting jag säger,
spelar någon roll

Det är som om jag inte ens finns på riktigt
Bara en skugga någonstans i bakgrunden,
avgrunden
Någon som smälter in i din beiga tapet

(sorry.. du kallar det latte, vad fan vet jag)

Och alla mina drömmar, så storslagna
om att bli outstanding, extraordinär
göra intryck, avtryck
Inte snubbla omkring
i Ingenmansland, som ett ihåligt skal

(tänk så naiv man kan vara...)

Och mina tårar var aldrig de saltaste
mitt skratt var aldrig det vackraste
och mina tankar var aldrig de bästa

Jag var alltid så jävla medioker
så det räckte och blev över
Och hade alltid samma känsla
av att vara ensam
Ensammast

(visst.. du kallar det frihet, men det känns inte så)