jag var kär i regnet
sommarnätterna
doften av våt asfalt

men jag var aldrig
mer
än bara skuggor och dålig personkemi

som sista tunnelbanan man alltid missar
och nattbussen vet inte var jag bor

så jag räknar gatustenar
om nätterna
låter bortglömda tankar göra inbrott i mitt huvud
målar alla skyltfönster svarta
skakar om himlen,
jag vill att den ska se mig
men jag är bara dimma
i en tom gränd och himlen
är inte min

som första pendeltåget man alltid missar
och jag vet inte var jag bor

men jag är för alltid kär i regnet
tidiga sommarmornar
storslagna soluppgångar målade
på het asfalt

jag vill klä av stockholm och älska
varje morgon varje natt
men stockholm älskar
inte mig