precis innan solen går upp
kan jag nästan höra hjärtslagen bilda en symfoni
i takt med dina fotsteg
och sen dörren som slår igen

och du fick aldrig veta
att jag bara var några sekunder ifrån
det där ordet som är så svårt att uttala

sen stirrade jag mig blind på avtrycket
din kropp lämnat i sängen
och väntade
på att solen skulle gå ner igen

*

efter så många år
möts vi på stan
som om tiden aldrig gjort oss illa
och vi pratar inte
om din nyckel som vilar på botten av sjön
eller om cd-skivorna vi aldrig fick tillbaka,
låtsas inte om att vi står utanför
restaurangen vi ständigt besökte
tillsammans

efter så många år
har du samma parfym jag köpte dig
och den där blicken
som gör att jag vill fråga
vilka skuggor du samlat i bröstet

och jag frågar
hur det går med jobbet
stirrar på dina händer medan du svarar
och undrar vem som flätar sina fingrar med dina
om nätterna

*
jag minns
att jag alltid älskade regnet,
hur det svalkade våra läppar
och jag minns
nätter
bilder bakom mina ögonlock
av evigheten
och dina andetag

precis innan solen går ner
faller alla symfonier
i otakt
med dina fotsteg och dörrarna
som slås igen
gång på gång
får stjärnorna att falla för oss
och lägga sig
som krossat glas

runt alla minnen
av då