om jag bara kunde
så skulle jag kliva rakt ut
rakt in
i ditt synfält

göra dig blind
för mörkret

skriva med ljusets hastighet att
tiden kan vara tung eller lätt
om man bara vågar
röra vid den

och om jag bara kunde
så skulle jag
kratta upp alla löv i din döda trädgård,
sätta dit livet i dina ögon
och förklara

att vi är som så många andra
som bara kan det som står i böckerna
men inte vet vad som är viktigt,
som väcker sin skugga
bara för att ha någon att gå hand i hand med,
som så många andra
som inte vet var de hör hemma någonstans

med spruckna andetag
viskar du;

dränk mig
i alla de ord
jag aldrig förstod
begrav mig
under alla de blommor
jag aldrig kunde namnet på

när det stormar som mest
och himlen är lika tung som vi

och jag försöker kliva rakt ut
rakt in
i ditt halvöppna sinne,
vidga horisonter du inte hunnit upptäcka

måla vackra bilder i dina ögonvrår
med vattenfast färg
så att du aldrig kan gråta bort sommaren
igen