Vad hade Jim Morrison inom sig?
Jag vill ha det i femton minuter
Så jag kan se vart det existentiella börjar
Och vart vansinnet, som kommer ju, tar vid

Avgrunder öppnar sig
I det bitterljuva i att finnas till
Små hack i allt det flytande
Nedslagna flaggor i nya månlandskap

Res ingen staty av mig
Statyer pickar korpar på

Lättjan vinner för det mesta
I själssörjan som är ambition
Söker man svar hos entreprenörerna
Svamlar de gåtfullt om monetär betydelse
Nog finns det pengar i folksjälen

Blandkänslor inför livets lava
Öppna ytor ingen gör nåt med
Fast i rasskalven från livsvalen
Från de jordplattor man aldrig väjde för

Fråga pappa om Gud, han svarar ”tro inte på allt folk säger”
Cerisa tankar om att det kanske borde finnas mer
Men att, det lär väl visa sig
När alla saker som ska hända hänt
Livet, lev det inte oväsentligt
Tjänande någon annans tro

Res ingen staty av mig
Statyer pissar fyllon på

Tidevarvets tystnad fräts av elektriskt tjatter
Pappersbrev, bläckhornspennor, kassettband, vilsen nostalgi
Är det vägen ut, vandra poeters gungflyn
Eskapism, tills det blir verklighet?

Trädens textur som dirigeras av vinden
Biologiska handslag byter livsinformation
Där har jag en plats, i det solvarma kretsloppet
Allt däremellan är det banala vi gör
Så res ingen staty av mig
Statyer rasar lätt ihop
Statyer kan man riva ner
Så res ingen staty av mig