Jag sökte själens inre hav
en strand en kust, få vila ned
jag lät tanken då slappna av
i ro, fick en välsignad fred.

Och ron den spred sin stillhet om
ej storm, ej gorm de nådde dit
men större ro i själ det blev
och vilan då en samarit...

Inte alls att man gick i kvav
på detta lugna inner hav
nej hjärte lunk, i stilla trav
det var vad inner vilan gav...