Just i den stunden
då solen möter horisonten

När de sista strålarna
drunkar i havet

När dagen går mot sitt slut

När bröstet är så fullt av återhållen gråt
att det blir svårt att andas

När ögat inte ser klart för att
tårarna hotar att rinna över

När hela omgivningen är så jävla vacker
att det gör ont

När du sitter där själv och betraktar
det vackra runt omkring dig

Just i den stunden när ensamheten är lika smärtsamt påtaglig
som ett knytnävsslag i ansiktet

Det är då du äntligen kan ta av dig masken
och visa ditt rätta jag

För i skymningens dunkel
är det ingen som ser dina tårar