Mitt i det brinnande inferno som kallas livet
möttes vi två, trasiga och vilsna

Med tafatta fingrar försökte vi laga hålen
i själarnas lapptäcke, ruta för ruta

Men för varje stygn vi gjorde blev hålen bara större
tills det endast återstod ett svart mörker
som imploderade i våra bröst

Svarta tårar nerför din kind
men det finns ingen tröst