det här har blivit
som att lämna ett
fotografi, lämna den platsen
tiden kapslade in åt en.
att överge rummet där fingrar
snuddats
och lämna det åt ett
nytt handslag, befriat från betydelser
som en gång funnits,
nu när skuggan av en gemensam tid
har virvlat igenom och fortsatt förbi,
nära som på ett stationsflyende
tunnelbanetåg.