Jag är fångad i ett mörker
instängd av fientligt stål.
Sträcker mina armar genom gallret,
men ingen möter min förtvivlan.
Allt är mörker och mörkt,
så mörkt att ingen skulle sakna mig.
Jag ropar på någon, på hjälp,
men mörkret har inga svar,
det finns ingen hjälp i kylan.
Det stinker av fukt och förruttnelse,
men ingen har nyckel till min bur.
Hur gärna jag än vill se ljuset
har jag inte en chans
för världen är mörk och grym.
Jag önskar att någon såg mig,
att någon plockade upp mig.
Jag önskar mig bara ljus och frihet,
jag önskar mig glädje och lycka.
Jag önskar mig frid i sinnet.