det forsar i min kropp
känsloströmning i nordlig riktning

då

strömavbrott
i
tysta
årtionden
lystna
väntande
gränslösa
önskningar

nu

smältvattensströmmar
spränger hål på vener och artärer
och ord blir överflödiga
skaldens outtömliga källa
nedtecknad på pergamenten
räcker inte till

det vidunderliga dundrar
vidgar trumhinnor
väcker stämband
strupen vecklas ut
stämmer sina strängar
vill leva vill se vill uttryckas vill ge liv
ur sin förtrollning
i jokkens isdvala

och jag talar

trädtopparnas sus tystas ned
vattnets vita gäss slutar gäcka
och jag talar

jag talar solen
jag talar renens vandringsleder
jag talar trummans skinninristade tecken
jag talar

ur år av instängdhet och förtryck
från förfäders hjärtan och leverne

jag talar