Ack så uttömmande
min kropp törstar
efter
mera

och saxofonen leder mig
slingrande
ut
från tvingande tråktankar

och jag
följer
höfternas vilda önskan
med solot
som baktanke

och förlåt
om jag utnyttjade ditt
hjärtas puls
en stund

du förledande vittra
lurar
den fulle av lättja
som inte
kan
stå rakryggad i muren
när musiken lockar

och själen virar sig
utanpå

och känslorna
droppar sig
utefter armarnas böljande spel

nu kan inte
ens
du

låta bli
att
lyssna
på fotsulornas lust
att sväva

hjärtats vägran
den fängslande cellen
utan
närande luft
som fylls av musikens

löften

och

jag

frigör

alla världens

förlåt