Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
omgjord saga bland vatten


för att havet ska bli levande

för att havet ska bli levande måste man använda mycket vatten
så sade du och doppade penseln i syltburken med grådaskigt vatten
du drog med penseln och ville att jag skulle säga att du målade precis som William Turner
men ditt hav klarade inte av din pensel
(Turners fiskare hittade inte dit)

det är bra med regn, sade du
då blir gräset grönt fortare
men tröjan är för blöt och kinden för krävande

jag längtar värmeljusen och tjocksockarna
men där jag är finns bara svart vatten
och det enda realistiska i stunden är Turners ljus
famlande efter sanning och upprättelse

en liten kropp mot det hårda regnet
en torr båt på en för länge sedan svalnande målning
och du och jag
vad trodde vi egentligen
att en fiskare skulle lyckas med det vi förvägrats och missunnats

i regnet faller min kropp mot ditt hav.




Fri vers av sompio
Läst 650 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-04-19 10:07



Bookmark and Share


    © Birgitta Wäppling VIP
Välskrivet och läsvärt. En text att komma tillbaka till.
*Bokmärker.*
2008-09-14

  August L S
Jag gillar den här dikten. Turner slog jag upp och förstod lite bättre. Men det känns ändå som att den har så många nivåer och är tacksam att läsa på olika vis. Havet är på det viset, det går från tavlan till ett riktigare hav. Ett hav som verkar väldigt stort och främmande. Diktens du tycks mer bekant med havet i fråga även om duets jag aldrig får de drag av liv som Turners målningar haft. Där finns det den lite sorgliga högst konkreta nivån där haven kanske inte är fulla av samma liv som på Turners tid. Men också en mer abstrakt tanke om hur jaget stängs ute från duets värld. Diktens jag verkar inte hemma, det verkar hemma i en annan miljö. En betydligt torrare. Ja, någonting sånt där. Mitt bland vågorna ryms en markant melankoli som jag tycker blir mycket vacker men lite sorglig. Det är inte ofta du skriver, men det är väldigt fint när du gör det.
2008-04-22

    pladask
i början målar du upp en stämningsfull bild, med många anknytningar till temat, för att sedan gå mot det mer abstrakta, generella. jag har lite problem med de sista raderna, från \"vad trodde vi egentligen\". Jag hänger inte alls med. kanske är det avsaknad av skiljetecken som sabbar för mig. slutraden knyter ihop hela vattentemat väldigt effektivt, men jag vet inte om jag tycker att det passar helt bra med en sådan snärtig onliner i denna annars så målande och böljande dikt. Ja, det var bara några reflektioner...

i stort är jag storförtjust i dikten. good job!
2008-04-21
  > Nästa text
< Föregående

sompio
sompio