Dessa ögon, vackra, ljuva, och glänsandes klara. Hyser hopp, glädje och förtroende. Visar värme, passion och åtra. Sveper om en i ett oändligt hav. En dal utan ände, ett berg utan slut. En ande, ett liv, alla världens förutsättningar. Fantasins viloplats.

Flygande dras dom till skenet, söker ljus, ett mål, en dröm som finns därute. Kräver vänskap, tröst och vila. Strävar efter kärlek, ömhet och förståelse. Letar oändligt, så outhärdligt men ändå stängs dom aldrig.

Möts av andra, finner nonchalans, ointresse, klarblåa blickar som likt en skugga passerar förbi utan att stanna. Andra ögon, väldigt lika men fullständigt själlösa. Kalla och vredgade, glänsandes kyla, utstrålande tomhet. Ett skal, en illusion, en upplevelse ej möjlig att ta del av.

Besvikna, oförstående och förvirrade blir dessa. Rubbade, berörda och chockade.
Ifråntagna sitt ljus, sin glöd och gnista. Fortfarande strävandes, utforskande, dock irrationella och bländade.

Blir suddiga, dränkta i ett hav av salt. Förtvivlade, så utslocknade, insjunka och röda. Berövade sin praktfullhet, smutsiga och repade. Läckandes en ström av hat, ilska och förgörelse. Omfamnade i en lögn, ett skådespel, ett mästerligt trick. Pressade av sorg, fruktan och en oändlig smärta.

Dessa ögon, fyllda med visioner och förhoppningar. Medvetna om verkligheten och synen som ständigt slagit fel. Hittar dimman, sluter ögonlocken, ser inget mer.
Skräms inte av sin blindhet, välkomnar mörkret.