Mot slutet kliver vi runt i minnesruiner av dramatiska stunder, varje hjärtslag känns sönderskjutet och horisonten står i brand, eller är det Gud som blöder inom oss? Det finns ingen möjlighet till försoning när stjärnklara nätter mörknat och den gemensamma svärtan blivit hopplös att bära.

Vissa ögonblick syns ändå drömda fjärilar, men de faller när jag försöker fånga dem, trillar mot marken som ett stilla sommarregn. Det är våra tårar, gråten jag aldrig kommer kunna torka igen. Du har gått förbi det öppna fönstret, gardinerna fladdrar oroligt, då vi inte sitter på fönsterblecket och ser mot himlen.

Vi är det bästa som hänt, vackrare än barndomens uppfinningar och hemliga äventyr. Ingen annan har kommit närmare mig, men närhet är livsfarlig, särskilt när andra rastlösa änglar sitter i träden och vill hitta kärleken på jorden. De är beredda att gå ut i krig för att erövra kyssen vi funnit.

___________