Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

horisonten står i brand



Mot slutet kliver vi runt i minnesruiner av dramatiska stunder, varje hjärtslag känns sönderskjutet och horisonten står i brand, eller är det Gud som blöder inom oss? Det finns ingen möjlighet till försoning när stjärnklara nätter mörknat och den gemensamma svärtan blivit hopplös att bära.

Vissa ögonblick syns ändå drömda fjärilar, men de faller när jag försöker fånga dem, trillar mot marken som ett stilla sommarregn. Det är våra tårar, gråten jag aldrig kommer kunna torka igen. Du har gått förbi det öppna fönstret, gardinerna fladdrar oroligt, då vi inte sitter på fönsterblecket och ser mot himlen.

Vi är det bästa som hänt, vackrare än barndomens uppfinningar och hemliga äventyr. Ingen annan har kommit närmare mig, men närhet är livsfarlig, särskilt när andra rastlösa änglar sitter i träden och vill hitta kärleken på jorden. De är beredda att gå ut i krig för att erövra kyssen vi funnit.

___________






Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 366 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2015-07-10 13:29



Bookmark and Share


  EmiliaPoet VIP
Så vackert!
2015-08-19

  Hans Christian
Ja för trött - så säger bara: WOW!
2015-07-11

  KattenKin
Vackert, en av dina bästa tror jag!
Närmare, lite naknare, mer på allvar.
2015-07-10

  Marianne Räf
Jättevackert, - särskilt sista stycket -
- å i synnerhet sista meningen !
2015-07-10

  Trädskugga
Mycket vackra ord som klirrar till på skärmen som polletter faller ner och vi får hoppas att dessa rastlösa änglar får landa, någon gång...
2015-07-10
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP