Ödet hade ett ansikte. Kvinnojour i hans lägenheter. Diskoteksalen grön för den svala, behärskade, som inte verkar reagera. Orden exploderar i tusentals bitar.

Jag dricker mitt varma lakritste lite vid sidan av. På Charisma tar han sig upp stegvis med den blivande mamman, och faktum är att jag aldrig såg honom i lila som är bra att dikta i.

I dina ögon såg hon en framtid tillsammans. Tittar om och om igen. Om man syftar köpa bildjournaler eller annat skräp är de borta i nattens tankar och smogparadis. Det slår till hastigt som att vända ett blad med meddelandet "no milk today" och det är ändå bara i början. Alltid ett porto, alltså en tidning från en tid som förändrades. Gamängens min när han överrumplas med en silvertråd tvärs över rummet och regnbågens färger. Och paraply för regnet ur en ask.

Pearl hade sålt allt av värde till honom. Han låter också huset förfalla med glasbitar. Sålt skivsamlingen, rentav gett bort den. Han betedde sig djävligt underligt. Det var fortfarande vinter där. Då återvänds det till lägenheten för att hon kanske inte trivs och ser hur röken lägger sig och klättrar protestantiskt in genom mitt fönster klädd i yllerött och henna och det är det som gör oss förvirrade i rekordtid. Hon hade inget ärende och vi öppnar nog icke i alla fall.

Dimmornas Bro. Thomas Täng. Filmade Apocalypse Now under livsfara och utan att någonsin ha ett slut planerat. Ser denna idiottidning med frågor om 6. ”Det tar ont”, till exempel. ”Livet tar ont, allt tar ont och allt ska ta slut".