Öde mjukhet
helt allena
ödmjukad av livet
lyssnande
lärande sig av sina misstag, fel och brister.
Blivande en bättre människa, ett steg i taget.
Dock ibland fallande in i den gamla stoltheten
av gammal vana.
Resande sig upp igen, krypande sedan gående in i ödmjukheten.
Dess ljuva brisar, ljumma vindar, in i försoningen med sig själv och andra.
Ödmjukheten i dagens samhälle är så sällsynt så sällsynt
och så välgörande, kanske en andens frukt.
En befrielse till nya vidder och nytt tänkande.
Accepterande, stannande inför det lilla i livet.
Observerande med nya ögon
vad som finns omkring
glädjen kommer sakta tillbaka
Nåden brer sina vingar över det som inte var som det skulle.
I ensamheten och eftertanken hittar man den lätt om man letar och söker
så finner man den, ödmjukheten. Den är mjuk och snäll och vis.