Johan var från början ljussättare, men hade jobbat med både musik och teater för flera av de mest berömda fria grupperna. jag blev smickrad över att han valt att bo i vårt kollektiv under festivalen, bad om ursäkt för toaletten som läckte och satte genast igång med att leta lakan medan Johan satt i badkaret med vännerna. han log och verkade trivas fint.

teaterkonsulenten kontrollerade att han hade betalat biljetten till kvällens föreställning, påpekade diskret att Johan hade ett något tvivelaktigt rykte, varnade oss för att han skulle försöka övertala oss att spela barnteater och förordade att han skulle avlyssnas. jag tyckte det verkade onödigt. jag älskade ju att spela barnteater, och blev bara generad när min mobil började brusa fram resultat av konsulentens intervjuer med Johan. jag stängde av och letade vidare.

jag hade fortfarande inte hittat något underlakan. i nödfall fick jag väl ta det grönrutiga påslakanet i stället. jag letade febrilt efter växelpengar till teaterbiljetten bland pärlor, nycklar och skräp i glasskålen på byrån. hann jag inte följa med fick jag väl vara hemma och städa i stället. kanske laga supé åt Johan. han var så charmig. kring hans bruna halvlånga hår stod en lätt doft av svampsoppa och rökelse. vi skulle nog komma bra överens.