Du




Du spelar ännu din brinnande musik
ditt kärleksfyllda törne
faller ännu inte ned i någon minneskorg -
ja, jag kan ännu känna.


Liv - denna ständigt värkande ton
för någon Guds, inte -
liv.


Här, här - lägger jag min skugga
Dess, ditt och mitt liv, djupt i nattens


Obarmhärtig hand -
som med de leddas förföljelse-iver
lämnar oss, sårade ini blodet. Ini blodet.



Nattfågeln kom nu
åter igen till mig
tyst, så tyst genom fönstret



Ingen förmår att lyfta ut dig ur tiden.




Tolv var ljusen, runt om
endast Dig ikväll.