Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det grönblåa, underbara

den vidöppna
horisonten; det grönblåa underbara som
alltid har lockat, dragit,
kallat

och det var just då som
det klarnade men det var
i det förgångna

i nuet var det kallt och
från en annan tid, en annan
vinter men i mig sjöng

lockelsen, den starka;

och jag var pärlfiskaren, flickan, och
den svarta flätan var lika stark mot min
bara rygg

men det var då det begav sig för
vi dansade inte alls och havet
vred upp skum men alldeles för
tamt och ingenstans sjöngs

sången men det gjorde ingenting för
vi var och
det grönblåa, underbara
också




Fri vers av Mia Bergenheim
Läst 297 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-08-01 22:13



Bookmark and Share


  Marianne Räf
En härlig dikt ! Gillar det, som jag
uppfattar det, oändliga tidsperspektivet!
Man seglar in med nuet i det förgångna,
som kan vara precis hur längesen som
helst. Å, det grönblåa, underbara verkar
va nått alldeles särskilt i sig å uppleva !
Du har en alldeles egen, fin poetisk stil!
2015-08-02

    ej medlem längre
påminner mig om skogsråets (skogsfruns) blågröna ögon ...

:-)
2015-08-01
  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim